Ulf Abel invigde Mörbylånga-utställningen

Ulf Abel, Fil. Dr. och före detta förste intendent på Nationalmuseet, invigde min utställning på Mörbylånga med ett härligt tal! Bl a med orden "Ria förmedlar själen, den samlade livshistorien hos varje enskilt hus".

Ulf Abels öppningstal vid vernissagen på Ria Roes Schwartz´ utställning på Mörbylånga konsthall den 5:e augusti 2017. 

Akvarellen, denna urgamla teknik, bygger på tre komponenter:ett sugande papper, färgpigment  - som naturen erbjuder som mineral eller i växtform -  och vatten, som bindemedel. Egentligen också en pensel att  måla med, men i värsta fall kan fingrarna duga. Tänk på hur barn kan inspireras av att måla med händerna! På ett plan har akvarelltekniken  en osofistikerad sida, den som åberopas när man t.ex. hävdar att ”alla kan akvarellera”. Jag tror inte riktigt på det, lika lite som jag tror på att alla kan sjunga. Men samtidigt har den en yutterligt sofistikerad sida. Det skrivs och debatteras hur mycket som helst om olika akvarellpapper eller skilda penslar t.ex. Man kan nästa ibland tycka att diskussionen döljer att detta trots allt är vägar till, redskap att nå,. målet, som är att förmedla en känsla, att fylla bilden med ett levande innehåll, ett innehåll som refererar till våra känslor.

Om jag för ett ögonblick stannar vid den moderna tidens  - och då menar jag modern i konstvetenskaplig mening, då ordet oftast innebär 1400/1500-talet och framåt -  tre giganter vad gäller akvarellen, nämligen tysken Albrecht Durer omkring 1500, engelsmannen William Turner i 1800-talets England och fransmannen Paul Cézanne i slutet av 1800talet. Betraktar man dessa tre kan man faktiskt, ytterst förenklat men dock, se hur de ligger bakom utvecklingen hur vi uppfattar vår omvärld, tingen omkring oss. Durer lär oss  med sitt detaljstudium att se hur ett objekt, t.ex. en sittande kanin, ter sig,substans färg, etc. Att öppna vår blick! Turner tar hjälp av ljuset för att visa hur mycket atmosfären, ljusinfallet, betyder för vår uppfattning. Ljuset och rörelsen! Och så Cézanne, slutligen, som känsligt, subtilt strukturerar, bygger motivet, antingen det är en akvarell av berget St Victoire eller ett personporträtt  Det är således, utan alltför mycket överdrift, akvarellen som inte minst genom dessa tre giganter har hjälpt oss att upptäcka, erövra, vår omgvning.

Rias utställning heter  ”Hus och kust”. När nu utställningen hålls i Mörbylånga och Ria är en flitig ölandsbesökare kan man kanske vänta sig ölandshus och ölandskuster. Men de som  känner Ria vet  att de ständigt återkommande polerna i hennes konstnärskap är Lofoten och Provence i sydfrankrike. Två  skilda kulturlandskap och två skilda klimatzoner. Ett präglat av ständigt närvarande fuktighet (som känns i bilderna) och ett torrare, med klara, rena preciserade linjer, Ska vi kalla det ett Cézanne-landskap? Vi har ju själva här på ön ett spännande ljus-landskap, om också något mindre exremt. Jag tänker just nu, i augusti, på Torae Ahnoff som framhöll att just detta var hans favoritårstid, med det silvriga ljuset. Jag påminner f.ö. om att det återstår två dagar av hans obeskrivligt vackra minnesutställning på Himmelsberga, som jag hade glädjen se häromdagen just tills. med Ria!

När jag igår gick här och mediterade bland verken, så framstod plötsligt husfasaderna, huskropparna som ansikten, med ett ansiktes öppningar. Vissa slitna, fårade, i behov av stödförband, andra spänstiga, starka. Kanske kan man säga att Ria förmedlar själen, den samlade livshistorien hos varje enskilt hus. Att hon också har ett betydelsefullt, dagsaktuellt budskap med dessa tolkningar, en vädjan om att  dessa hus måtte bevaras, kan man läsa om i Anders Marells fina recension i dagens Ölandsblad.

Jag påminns  vidare om den uppenbara, starka formkänslan i Rias kon st, om Ria som landsman till 1900-talsrörelsen de Stijl, med  Mondrian som betydelsefull ledare. Allra tydligast är detta i  de tre härliga små bilderna på utställningen, som alla tre radikalt skiljer sig från övriga konstverk som visas här. Det är dessa tre som ensamma representerar sydfrankrike. Dessutom utgörs de  av  collage av olikfärgat papper, alltså inte av akvareller. De är stämda i tre skilda tonarter, och utgör här en uppenbar helhet, en tredelad samklang.

Det är i sanning en otroligt stark och rik utställning, som jag har äran och glädjen att härmed förklara öppnad! Låt oss avslutningsvis bekräfta detta med en fanfar, i form av en  applåd, en hyllning till Ria!

 

                                                                                                          Ulf Abel

Ria Roes Schwartz, Bagaregatan 16B, 611 31 NYKÖPING   Telefon : 076 - 882 32 46 e-post: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.